This charming man

 

I fredags tog vi oss upp till Gracia, de lite finare kvarteren här i Barcelona.

 

”Vi borde köra en barrunda där” föreslog Norea.

 

”Varför inte?” Svarade vi.

 

Vi hittade ett lämpligt plaza och satt oss där för att dricka 2euros öl.

 

När jag berättar något ytterst intressant (som alltid) kommer en man fram till bordet bredvid vårat och frågar om papper till rulltobak.

 

Jag tittar på mannen och min intressanta historia blir, helt plötsligt, bara en rytm. Min hand mot bordet i takt till mitt eget stammande.

 

Mannen tar ingen notis om mig utan går bara långsamt därifrån. På vägen stannar han en gång och knyter ena skon, sen fortsätter han, lika långsamt, lite till och stannar tillsist en bit längre bort utanför en restaurang. Och där står han bara. This charming man; Mateo.

 

Minns ni honom?

 

Det mindre kaos som utbryter vid vårt bord leder till att jag går fram till honom. På vägen dit ser jag att han är lika skäggig och vacker som sist vi sågs.

 

Vi pussas artigt på varje kind och han hänger kvar extra länge vid ena sidan för att sedan berömma mig för att dofta gott.

 

Vi pratar om hur läget är och hur planen för kvällen ser ut. Jag berättar att nyckelordet för vår kväll är öl och inte så mycket mer. Han berättar att han ska äta middag med några vänner som är inne på restaurangen som vi står utanför. (Så det var alltså därför han stannade där, innan jag kom fram till honom, utanför restaurangen eftersom hans vänner var därinne och väntade på honom…)

 

Vi bestämmer oss för att höras under kvällen.

 

”Du har mitt nummer, eller hur? Jag skickade ett sms till dig när vi spontant möttes på gatan”

 

”Juste. Ja, det har jag” svarade han. Inget löjligt ”ledsen att jag inte svarade”-tjafs. Bara ett konstaterande.

 

Jag drar iväg ett sms till honom under kvällen som vi hade bestämt. Jag fick inget svar.

 

Men, lugn, dagen därpå får jag ett svar där han förklarar att han gled hem kvällen innan och att det var därför han inte svarade. Han skriver också att vi ska höras för att ses en annan dag istället.

 

Nu är bara frågan om jag verkligen vill höra av mig…

 

Återigen; logik?

 

A.j



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0