Det har löst sig med boende. Norea ringde vår nuvarande hyresvärd, som vi också ringde för två veckor sen och berättade att:

 

”Vi måste säga upp lägenheten. Vi ska få flytta in i ett rum och betala väldigt låg hyra”

Varpå vår hyresvärd svarar:

”Jag kan sänka hyran, inte till den låga avgiften som ni ska få betala för rummet, men jag kan sänka den med 1500 kr”

”Okej, nej, tyvärr. Vi flyttar ändå”

 

Trodde vi.

 

När vi, eller ja, Norea, ringde honom idag svarar han att vi får bo kvar och, eftersom han är en man som står vid sitt ord, får vi givetvis bo kvar med den sänkta hyran. All kärlek till vår Lars-Jan!

 

Det här ska vi fira! Hela helgen ska vi fira utan att en enda kork korkas upp, inte en enda bärs ska bli knäckt, inget vin ska pimplas och inte heller någon sangria ska åtnjutas. Vi kör en nykter helg och firar med egengjorda vårrullar.

 

Vårig helg, kamrater!

 

A.j

 

Norea och jag har blivit healade. Och blåsta på ett boende.

 

Jag vet inte hur jag borde känna mig då, argt harmonisk?

 

Hur det än borde vara känner jag mig bara jävligt arg och frustrerad.

 

Det finns en liten enkel regel man ska följa om man hyr något; betala hyra. Jag vet inte om jag ska gotta mig i min egen intelligens som fattar det, eller om det är så att vissa runtomkring mig har alldeles för lite innanför pannbenet?

 

Om man hyr något så betalar man hyra. Jag förstår inte vad det är i den meningen som är svårt att förstå? Det verkar i alla fall vara ordet betala som är lite knepigt där, tror jag.

 

”Det händer inget om man inte betalar hyran i Spanien, man blir inte utslängd”. Nej, visst, man blir inte utslängd här i Spanien förrän det gått sex månader och bara såvida hyresvärden vidtagit en hel del åtgärder. Men vänta nu, så det här med att göra rätt för sig är alltså inget som kommer naturligt?

 

För det kollektiv vi skulle flytta in hos kom det inte naturligt. De har inte förstått den där lilla enkla regeln som är så viktig.

 

Så, lyssna nu, det de säger till oss är att det som inte händer i Spanien har hänt. Saken är den; det har inte hänt, de har inte blivit utslängda. Det som i själva verket har hänt är att de har slängt ut vår vän, som bodde där, och hennes saker (vissa saker har de dock valt att behålla), låst inifrån och tagit över lägenheten själva.

 

Det är så jävla trist att man ska behöva möta sådana här vidriga människor som är för sönderpundade för att förstå sig på empati. I hope you’ll burn in hell.

 

Detta innebär således för Norea, mig och vår fina vän att vi, om en vecka, är utan bostad. Trist. Jag tror dock jag väntar lite med telefonsamtalet till mamma och pappa för att berätta att deras yngsta dotter testar uteliggarlivet sin sista tid i Barcelona. För det är ju allmänt känt att allt löser sig, eller hur?

 

A.j

 

Någon använder min Spotify. Ni vet, den fyndiga, svenska uppfinningen? Klart ni vet. Kan man, förresten, kalla saker för uppfinningar nuförtiden? De flesta är ju ”bara” vidareutvecklingar på saker som redan finns. Så frågan är om Spotify är en uppfinning eller en vidareutveckling?

 

Hur som helst, någon använder min.

 

Denna någon är alltså så pass snål att den inte kan betala 99 spänn i månaden för musik. Denna någon gör spellistor med en låt i varje. Denna någon loggar in ibland när jag redan lyssnar på musik så att min låt tvingas pausas och en påminnelse om att någon använder min Spotify kommer upp.

 

Ni hör ju, denna någon gör ganska mycket på, bokstavligen, min bekostnad.

 

Så igår, när jag lyssnade på min fantastiska spellista ”Annes sköna låtar” upptäckte jag en ny låt som denna någon lagt in.

 

Och vet du, Angelica någon Jonsson? Allt är förlåtet. Låten ”Israelites” gjorde min kväll.

 

Ni som inte hört den, lyssna på den! Och har ni ingen egen Spotify kan ni ju alltid glida in på någon annans och lyssna och lägga in den där. Det kan faktiskt göra någons kväll.

 

A.j

 

Vi hade en galen utekväll för några veckor sen. Den var som utekvällarna i Barcelona är mest; 12 timmar lång.

 

Den spanska champagnen korkades upp, som vanligt, klockan 18 på kontoret. Runt 20 var vi i full gång med AW:n. Mellan klockan 20-03 hann jag bli berusad, nyktra till och bli berusad igen.

 

Vid 3.30-tiden tog vi oss in på en club. Kvällen hade ju bara pågått i 9,5 timmar och vi var givetvis danssugna.

 

Väl inne på dansgolvet såg jag en väldigt vacker, skäggig man som jag, senare, visste namnet på och hade telefonnumret till. Mateo. Han tyckte att vi kunde ses och käka frukost eller lunch tillsammans. Jag tyckte det lät som en mysig idé.

 

Det gick en och två veckor utan att jag hörde av mig. Jag vet inte varför jag inte gjorde det. Jag har ingen ursäkt eller orsak. Han var fin och trevlig. En riktig gentleman faktiskt.

 

Och så i lördags när jag och Norea vandrade vår smala gata fram på väg hem, ser jag en väldigt vacker skäggig man som kommer gående emot oss. När vi går förbi varandra möts våra blickar och jag ser att det är Mateo. Jag säger inget då, jag kopplade försent att det var han. Jag undrar vad oddsen för att träffa honom i en gränd är?

 

Efter det, tro det eller ej, drog jag iväg ett sms till honom. Jag har inte fått något svar. Jag förstår honom. Det sjuka är att när jag hade chansen att höra av mig, struntade jag i det och nu när han struntar i det vill jag väldigt gärna att han ska svara. Var är logiken?

 

Jaja, det finns säkert någon mening med det i alla fall. Bara det här att Norea har fått upp ögonen för namnet Mateo. Så pass, till och med, att hon tänker döpa sitt barn till det om hon; one day will become the mother of a son. Så något bra fick vi ut av det här, trots allt.

 

Det känns ju kanon.

 

A.j

 

Jag tar spanskakurser. Jobbet bjuder. Generöst, va? Lika generöst bjuder de på AW varje fredag. Då är de så generösa faktiskt att ingen, på lördagsmorgon/eftermiddagen, kan minnas vad som egentligen hände kvällen innan. Så lyckad kväll!

 

Både svennar och spanjacker är väldigt duktiga på att dricka alkohol, dock på olika sätt.

 

Många spanjacker har obetald lunchrast så självklart får de göra vad de vill på den rasten. Och med att göra vad de vill menas ofta att dricka en bärs eller någon annan alkoholhaltig dryck. Ska de fika, vilken dag som helst, tar de också gärna en alkoholhaltig dryck istället för en fantastik cafe con leche (Jodå, efter gratis spanskakurser kan man lite skit)

 

Ja, ni förstår säkert att det jag vill få fram här är att spanjacker dricker till väldigt många tillfällen. Saken är den att de fixar något som vi svenskar ofta har svårt med; att dricka med måtta.

 

Vi svenskar tar gärna en kaffe, skulle aldrig få för oss att dricka på jobbet. (Om man inte är politiker, vill säga, och får använda skattebetalarnas pengar till tjusiga viner, men det tar vi en annan gång) och vi är ju väldigt noga med att inte dricka på alltför många vardagar. ”Jag är inte alkoholist” ska det helst stå i pannan.

 

Men sen kommer ju fredag och lördag, veckans höjdardagar! Då jäklar är det fest. När vi väl får dricka, det är ju helg, måste vi ta igen alla tillfällen från veckan när vi inte drack, det känns ju förnuftigt, eller hur? Tanken är att vi ska supa skallen av oss.

 

Förstår ni då hur det blir när svenskar, inte bara befinner sig, utan bor i Barcelona? Vi dricker lika ofta som spanjacker, hallå, vi är ju i Spanien! Och lika mycket som de svenskar vi är. Är det fest så är det!

 

Bara det här att vi börjar dricka spansk champagne en timme innan vi slutat jobbet på fredagar, som en slags förfest till AW:n, är ju ett tecken på att vara typiskt svenjack.

 

Det är så logiskt, alla fattar utom vi.

 

Nu är det äntligen helg, skål på er!

 

A.j

 

Thåström har släppt ett nytt album. Hur gammal är han nu? Han måste vara närmare 60. Och lika genialisk som alltid.


Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland så jag

tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev, eftersom vi aldrig pratar, eftersom vi aldrig ses.

Och det känns som om det var hundra år sen, eller om de va igår

Men livet går isär och man har så fullt upp med sin egen värld

Man kan leva ett helt liv här i hemlighet.

Förresten, jag vet en hemlighet,

det finns ett ställe som de gömt och sen glömt kvar

Och månen här är den vackraste som jag vet.

Fast det var så kort romans var det nåt jag borde ha förstått

Det var vi som skulle stå längst fram när hela skiten bara sa pang pang pang

Vad jag önskar att du får; allt det där som du vill åt. Jag önskar seglen tar dig med till en oupptäckt planet

Man blir sentimental av ingenting men

Jag önskar dig allt vackert för du är; Det bästa som jag vet


A.j

 

Jag befinner mig i ett litet rum med speglar från midjan och uppåt, på varje vägg. Det spelas alldeles för låg, äldre musik. Schlager, som Frida kallar det. Jag kallar det hederlig 80-tals musik.

 

Luften är fuktig från alla svettigt dansande människor. Två män står i ett hörn och dansar. Kan man kalla dansen för en sexig dans även om jag aldrig skulle kalla de två männen, i det här fallet, för sexiga?  Den ena snubben agerade i alla fall strippstång, om jag säger så.

 

Senare fick jag veta att det var ett gay-golv. Tur att Frida berättade det för mig, det hade jag aldrig kunnat lista ut själv…

 

In kommer; Fredrik Snortare. Jag tycker vi kan kalla honom för det, det klär honom. I den här historien träffar han dock ingen söt Cecilia Synd. Den enda han har ögon för ikväll är; sig själv.

 

När han glider in i det fuktiga lilla rummet klockan två på morgonen noterar jag, som den skäggfantast jag är, hans välskötta skäggväxt. Han ser bra ut. Svensk, skulle jag tro, med en lite för fixad snedlugg.

 

Han glider vidare fram till närmsta spegel och betraktar imponerat sig själv. Men vem kan klandra honom? I ett rum fullt av speglar kan det vara svårt att låta bli åsynen av sig själv. Han fixar sin lite för fixade snedlugg lite till och tittar djupt in i sina blå ögon. Försöker man ändå inte dölja att man speglar sig? Jag menar, jag stod ju ändå och dansade medan jag sneglade diskret in i en av speglarna. Det kan ju ingen ha märkt…

 

Hur som helst, där stod han, Fredrik Snortare helt ogenerat och speglade sig. Jag kanske är tråkigt svennig som tycker att det är skumt att spegla sig helt oberört, men vänta bara, det kommer mer.

 

När denne Fredrik Snortare stått och fixat sin lite för fixade snedlugg lite för länge, började han le karismatiskt mot sin egen spegelbild. Leendet övergick i småprat som övergick i blinkande ögon. Helt plötsligt står den här mannen, helt stilla bland all 80-tals musik och flörtar med sig själv.

 

Jag undrar just om det var Cecilia Synd han såg där i spegeln eller om det var hans enda kärlek? Och vi vet ju alla att hennes namn är kokain.

 

A.j

 

Litet.  Trångt. Gult. Skavsta.

 

Jag har aldrig varit flygrädd. Aldrig någonsin. Jag undrar om det kan ha någonting med min fascination av himlen att göra, jag blir mer imponerad än skrämd. Tänk att människan faktiskt kan flyga. Otroligt.

 

Senast jag satt på ett Ryanair-plan, avgång Skavsta, var jag på väg till samma destination som nu. Jag var berusad då, minns jag. Flyget var försenat på grund av snöstorm och jag och mina tre vänner hade inga problem med att hitta baren eftersom den, praktiskt taget, är vänthallen.

 

Jag har passerat incheckningen och växlat pengar, 1500 svenska kronor. ”Växlar du så det räcker hela din vistelse? Det tjänar du på” undrade och poängterade den trevliga kvinnan med gul scarf och en namnbricka som skvallrade om att hon hette Sofia, var platschef och jobbade på Forex.

 

1500 svenska kronor räcker inte, tre månader ska jag spendera i staden jag är på väg till. Tre månader för att fly vintern, har vi sagt. Vilken vinter, undrar kanske du? Jag med.

 

Vi flyr för att komma tillbaka igen, krama familjen igen, påminna dem om att vi älskar dem igen och för att sticka. Igen. Längre den gången.

 

Men vi börjar här.

 

Vackert. Stort. Spännande. Barcelona.

 

Nu kommer vi.

 

A.j

 

Jag har tänkt fixa en sådan här, eh, blogg, som det så snyggt kallas, ett tag nu. Jag gillar ju det här med att skriva. Det är skönt när man känner kreativitetisk abstinens eller en hopplös rastlöshet.

 

Det känner jag ju dock/tyvärr/som tur är(?) inte ofta eller alltid, därför vet jag inte hur det ska gå med det här. Uppdateringar och sådant är ju livsviktigt för en blogg. Men vi kan väl redan nu säga att vi kör på en ”läs om du vill och jag skriver om jag känner för det”-grej. Det kan väl funka?!

 

Eftersom jag tänkt skaffa denna ett tag har jag redan skrivit ett inlägg om när jag skulle hit, och nu när jag är här har jag ett inlägg om vad jag fick erfara i helgen på en club här i Barcelona – Europas största partystad.

 

A.j