Litet.  Trångt. Gult. Skavsta.

Jag har aldrig varit flygrädd. Aldrig någonsin. Jag undrar om det kan ha någonting med min fascination av himlen att göra, jag blir mer imponerad än skrämd. Tänk att människan faktiskt kan flyga. Otroligt.

Senast jag satt på ett Ryanair-plan, avgång Skavsta, var jag på väg till samma destination som nu. Jag var berusad då, minns jag. Flyget var försenat på grund av snöstorm och jag och mina tre vänner hade inga problem med att hitta baren eftersom den, praktiskt taget, är vänthallen.

Jag har passerat incheckningen och växlat pengar, 1500 svenska kronor. ”Växlar du så det räcker hela din vistelse? Det tjänar du på” undrade och poängterade den trevliga kvinnan med gul scarf och en namnbricka som skvallrade om att hon hette Sofia, var platschef och jobbade på Forex.

1500 svenska kronor räcker inte, tre månader ska jag spendera i staden jag är på väg till. Tre månader för att fly vintern, har vi sagt. Vilken vinter, undrar kanske du? Jag med.

Vi flyr för att komma tillbaka igen, krama familjen igen, påminna dem om att vi älskar dem igen och för att sticka. Igen. Längre den gången.

Men vi börjar här.

Vackert. Stort. Spännande. Barcelona.

Nu kommer vi.

A.j