I don't need no dirty bloody money, I don't need no sugar in my veins
Under stunderna på jobbet när det är lugnt, nästintill dött, diskar jag för det mesta så att jag har det gjort tills det blir drag igen. Häromdagen var inget undantag. Jag stod och fixade med disken medan jag utbytte några ord med två av mina kollegor.
Den ena var kocken, eller 'Hon i köket' som jag kallar henne i smyg, eftersom jag aldrig riktigt fått klarhet i vad hon heter. Trots att hon är min favorit. Frågan har ställts lite för många gånger och jag har jobbat där lite för länge nu för att oskyldigt kunna ställa den än en gång; "Vad var det du hette, nu igen?"
Den andra var Jess.
De stod och pratar om arrangerade äktenskap och om hur fel de tycker att det var, varpå Jess säger:
"Det är ju bara idiotiskt det här med arrangerade äktenskap om det inte är så att man får någonting för det. Som att gifta sig kungligt eller rikt."
'Hon i köket' och jag tittar på varandra som om vi båda frågar oss var detta är på väg och om vi hörde rätt.
"Vad menar du?" undrar jag, samtidigt som jag stänger igen den fyllda diskmasiken. Den ger ifrån sig ett högt brummande ljud som börjar mala på i bakgrunden av vårt samtal.
"Jag menar att jag definitivt skulle gifta mig för pengar. Jag älskar pengar. Jag skulle aldrig kunna älska en man mer än pengar"
"Va?" ler jag frågande och, i nästa sekund, när hon inte besvarar mitt leende. "Är du allvarlig?"
"Ja?"
Jag återgav senare konversationen jag haft med mina arbetskamrater för Norea. Då berättar hon om ett snack hon haft med några vänner för ett antal år sedan där alla var överens om att de skulle gifta sig med en 80-åring man om det var så att han var stenrik.
"Men om han lever i 20 år då", insisterade Norea, "skulle ni spendera 20 år med honom då om ni visste att ni skulle ärva alla hans miljoner när han dog?"
"Ja?"
Det som jag fann mest chockerande i Noreas berättelse var att, i detta sällskap om fyra tjejer, var Norea den konstiga.
"Men hallå, du får ju hur mycket pengar som helst, flera miljoner, miljarder!"
"Ja?"
Jag tycker pengar kan jämföras med socker i en sockerkaka där kakan symboliserar ett lyckligt liv.
Sockret är inte tillräckligt för att baka en sockerkaka, det behövs fler ingredienser än så. Många verkar inte känna till det och försöker förjäves att baka den med endast socker. Gång på gång blir de besvikna när de inser att sockerkakan inte alls ser så fluffig ut som den borde, eller inte alls smakar så bra som de föreställt sig.
I min egen sockerkaka har jag inte speciellt mycket socker, det råkar vara en bristfällig vara i skrivandets stund. Ett ännu större underskott är mina viktigaste ingredienser som, för tillfället, endast går att få tag på, på andra sidan jorden.
Jag skulle ta dem före sockret, alla gånger.
Vore det inte det absolut bästa om vi kunde hjälpas åt och baka våra kakor utan socker? För det är ju det vita, farliga sockret som förgör oss, eller hur?
A.j
Kommentarer
Trackback
