Facebook – jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig


Jag måste få reda ut det här med ”facerapes”. Denna lek, eller vad jag ska kalla det, som är… kul? Det kanske bara är jag som är trist som tycker att det är tråkigt men, kom igen, det är ju fruktansvärt okul.

 

Anne Jonsson jag sitter och bajsar” eller ”Anne Jonsson jag är gravid och superlycklig”.

 

Med risk för att låta dryg men, snälla, säg till när jag ska skratta?

 

Det där med att vara gravid är ju i för sig sällan en facerape när det kommer till unga Gnestapar, bara som en parentes.

 

När vi ändå är inne på Facebook kan vi lika gärna fortsätta, tycker jag.

 

Facebook. Detta community som har dubbelt så många medlemmar som USA har invånare.  Dubbelt så många som världens tredje tätbefolkaste land, runt 600 miljoner. Imponerande.

 

Nu har de synkat med Spotify, har ni märkt det?

 

”Nisse Hult lyssnar på ”We found love” med Rihanna på Spotify.”

 

Åh, vad skönt det känns att veta att Nisse Hult sitter och lyssnar på den låten. Nu känns det som att jag kan klara av den här dagen också, tack vare den livsviktiga vetskapen.

 

Snart måste man säkert ha Facebook för att få ha Spotify och vice versa.  Men det blir nog inga problem, vi är som möss i en labyrint som springer precis dit Facebook vill.

 

Bara det här med förändringarna på Facebook. Som den nya tidslinjen. Vissa vill ha den, andra avskyr den. Somliga vill ha det som det alltid har varit, andra kunde inte bry sig mindre. Tids nog får alla den oavsett egen åsikt.

 

Jag fick den på min egen sida, den här tidslinjen. Längst upp stod det något i stil med:

 

”Det här är den nya tidlinjen. Du kan välja att publicera den nu genom att trycka på den gröna ”Publicera nu”-knappen. Om du väljer att inte trycka på den gröna knappen publiceras din tidslinje den 4:e mars”

 

Vilka möjligheter! Jag kan alltså välja helt själv om jag ska trycka på den gröna knappen eller inte. Om jag gör fel val, om jag väljer att inte trycka på knappen så rättar Facebook till mitt lilla misstag och publicerar tidslinjen i alla fall. Vad snällt.

 

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

 

A.j



Kommentarer
AlexandraLill

Ditt skriveri är som vattnet som släckar törsten på en vissen blomma. Utan vattnet blir blomman grå och trist (och den kan t.o.m dö !), och utan ditt skrivande blir livet grått och trist (fast det vore nog överdrivet att säga att vi t.o.m skulle dö). SÅ keep up the good work som en engelsklärare skulle säga, och fortsätt vara dig själv som jag skulle säga. PURRE-TURRE



Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0